Tikitania är en maskin att tänka med.
En mängd andra beteckningar, beskrivningar och fräsiga paroller har seglat genom mitt medvetande och skulle kunna vara mer eller mindre träffande: ett nytt narrativ; provisorisk utopism; ett kollaborativt konstprojekt; en moralisk kompass; en lins genom vilken man kan betrakta saker, tankefigurer och hyperobjekt; en omställningsapparat.
Under olika rubriker finns fantasier om mer konkreta projekt.
Utöver detta drömmer jag om att locka större tänkare och mer kunniga personer än jag själv att delta i samtalet (som än så länge är en monolog), till exempel genom att söka svara på de frågor som ställs här och där på bloggen.
Tills vidare är det dock mest fråga om ett sätt för mig att försöka hålla fast i tankar som ter sig meningsfulla, och att sätta in dem i ett sammanhang som också ter sig meningsfullt.