Utopier finns inte, det framgår redan av namnet. Försök att realisera utopiska tankar i form av samhällsbyggen har ofta resulterat i fruktansvärda samhällen. Jag tänker såklart på Nazityskland, Sovjetunionen, Nordkorea och så vidare. Kanske bör även tillväxtkapitalismens lyckorike läggas till misslyckandena.
Självklart ligger en önskan om ett gott samhälle och en god värld att leva i bakom det här projektet, men det är inte fulländning som eftersträvas.
Människor är inte perfekta, vi bråkar och krånglar och skaver mot varandra i ett ändlöst prövande och sökande. Precis som allt annat levande, gissar jag. Jag kan ha fel men jag tror att inget levande kan vara perfekt, att det fulländade är oförbätterligt, oföränderligt, dött.
Jag tror ganska starkt på att maskinen som den föreligger är användbar i vår värld här och nu (och att frågorna den genererar ofta är angelägna och rimliga). Lika övertygad är jag om att hela klabbet skulle kunna stelna till dogmer och användas repressivt, destruktivt, dåligt.
Tikitania har naturligtvis en dimension man kan kalla ideologisk, men alla ideologier måste förmodligen också vara provisoriska.