Dreamachine

Spännande maskin ska öppna upp medvetandet om medvetandet och låta oss se vårt syncentrum med slutna ögon.

Maskinen bygger på en mystik upplevelse hos konstnären och poeten Brion Gysin, som 1958 åkte buss genom en skog. Solljuset silades genom lövverket och exploderade bakom hans slutna ögonlock, och han sveptes ur tiden till ”a world of infinite number”.

Gysin ville återskapa detta fenomen och låta andra uppleva samma sak. Dreamachine såg dagens ljus. Syftet var att väcka mänskligheten ur kulturell slummer och befria oss från passiv konsumtionen av massproducerad television.

Konstnären Jennifer Crook har nu återskapat och uppdaterat Gysins skapelse, i samarbete med hjärnforskare som Anil Seth (som hoppas kunna använda data om besökarnas upplevelser till att kasta nytt ljus över såväl ”det hårda problemet” som mänsklighetens inre mångfald), konstnärer och musiker. Arkeitektkollektivet Assemble har anlitats för att bygga set (men inte setting) för denna drogfria psykedeliska upplevelse.

Den stora skillnaden mellan de båda maskinerna verkar vara att Gysins var ett objekt riktad till enskilda individer, medan Crook är ute efter att skapa en transcendental upplevelse som visserligen är individuell, men också kollektiv: egoförlust i grupp.

Liksom Gysin ser Crook en revolutionär potential i maskinen. Gysin hoppades att den skulle ersätta tv-apparaterna i amerikanska hem; Crook vill skapa sekulära tempel.