”…låt oss nu odla vår trädgård.”
– Candide
Paradis är ursprungligen ett persiskt ord som betecknar en form av trädgård eller park. Den metafysiska betydelsen kom senare (tror jag). I vardagligt tal kan det också beteckna en plats eller ett tillstånd av största skönhet och harmoni.
Hur skulle ett jordiskt paradis se ut?
Om vi tar tanken att vi har ett ansvar som förvaltare av ekosystemen i den här världen på allvar innebär det att världen är mänsklighetens trädgård.
Hur bör vi sköta denna trädgård? Hur tar vi vårt ansvar som paradisets trädgårdsmästare?
Kanske bör helt enkelt större delen av världen lämnas ifred.
Det paradisiska kan också ses som ett sinnestillstånd, ett inre rum att upptäcka och odla i sig själv. Hur gör vi detta? Vad kännetecknar den inre trädgården?
Vad säger religionerna, konsten, litteraturen och filosofin om paradiset?
Om den teknologiska sfären i huvudsak befolkas av naturvetare, matematiker, ingenjörer och programmerare är detta snarare en plats för filosofer, humanister, teologer, författare, poeter, mystiker, dårar och konstnärer. Med deras hjälp vi bättre kan förstå vad tekniken och den tillämpade vetenskapen gör med oss, med världen och livet. Tekniken måste balanseras av berättelserna, och berättelserna måste vårda det de omsluter.
Bilden med de två överlappande cirklarna kan också användas för att utforska andra dikotomier.
